Hej!
Tiden går sakta framåt och vi har börjat hitta tillbaka till en fungerande vardag ånyo. Det är mycket som har hänt sedan förra inlägget och på det hela stora går det så bra att vi knappt vågar tro det. Edde blev snabbt bättre efter den svåra infektionen och kunde utan problem ta bort trakelkanylen i maj. Han fick då CPAP nattetid istället. CPAP är en maskin som underlättar andningen (det är vanligt att äldre överviktiga män som snarkar har en sådan maskin när de sover). Sommaren var superbra för Edde och för två veckor sedan testade vi att ta bort CPAP:en nattetid vilket har gått bra. Så nu har Edde inget andningstöd alls när han är frisk och har inte behövt syrgas sedan april. Han kommer nog att behöva CPAP när han är förkyld men jämfört med tidigare så har han ett väldigt fritt liv.
Nu börjar vi sakta komma in i ett vanligt familjeliv. Går allting bra närmsta månaderna kommer vi inte att behöva assistans kvällar/helger. Vi kan äntligen styra livet framförallt efter vad vi vill göra och inte hela tiden bara anpassa oss. Imorgon börjar Edde på gymnastik vilket är hans första aktivitet i livet. Han stortrivs i förskolan och tycker om det mesta i livet. Vi vill inte ta ut för mycket i förskott men det gäller också att njuta för vi vet inte om det kommer några stora bakslag. Nu har vi nått det där målet vi såg framför oss för flera år sedan. Edde lever, vi kan vara bara familjen ibland, en av oss föräldrar kan snart vara själv med barnen. Det är ett annorlunda liv än vad vi själva hade planerat för och ett annorlunda liv än vad många andra har. Om vi vill är det lätt att hitta anledningar till att tycka synd om oss, det finns mycket objektiva saker att gnälla på. Men det skulle ingen må bättre utav. Det är bättre att försöka vara tacksam mot det fina vi har i livet.
Allt gott/Pappa Erik & Mamma Maria
PS: Livet kom emellan så vi missade att publicera detta inlägg så publicerar det nu istället, ett år senare om någon blir förvirrad. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar