Ett härligt liv när allting kommer omkring, 10 månader /7 månader

Hej!

Tiden går sakta framåt. Edde fortsätter tyvärr kräkas och går inte upp i vikt som han borde, men förhoppningsvis är det bara tillfällig svacka på grund av en förkylning som ger extra mycket slem. Inga akuta saker har skett på länge, han har inte haft någon infektion. Han är glad och mår ganska fint. Börjat sitta i stol utan stöd, står gärna på benen när vi stödjer honom. Skrattar lika mycket som storasyster. Sedan är vi hemma några gånger i veckan med honom vilket känns helt underbart. På det stora hela känns det ganska fint just nu. Maria slutade arbeta dagen före midsommar så nu kommer vi förhoppningsvis äntligen få börja hänga hemma på dagarn.

Vi har äntligen fått tid för operation i Uppsala, 1 Juli är operationen och vi flyger ner dagen före. Hoppas hoppas hoppas att det blir av och att operationen går bra. Edde ska opereras för tre saker under samma operation. Dels lägga ner stomin, dels operera ett ljumskbråck, dels sätta in en "knapp" i magen. Knapp i magen innebär att man har en öppning på magen som går direkt in i magsäcken, det gör att Edde slipper sonden som nu går via näsan ner i magen. Jag och Maria känner oss ibland trygga inför operationen, ibland mer stressade. Även om han mår bättre nu så fick han trots allt två hjärtstopp just efter förra operationen. Nu kan vi bara hoppas att han samlat nog kraft för att orka det hela. Viljan finns ju bevisligen.

Det övriga livet har börjat ta mer och mer fokus vilket känns skönt, vardagen börjar så sakta återkomma. För mig har det varit ganska svårt att inse hur förutsättningarna för arbete och liknande förändras. Jag har börjat inse att det kommer att ta ungefär fem år extra före jag är klar som specialist i allmänmedicin. Det har varit jobbigt då jag i regel har höga prestationskrav på mig själ, men nu när jag börjat acceptera det känns det mycket bättre. Istället blir Edde och Alva tydligt första fokus, jag kommer inte att kunna arbeta så mycket närmsta åren, men jag kommer att kunna vara med dem desto mer. Det är egentligen en stor lyx vilket jag är tacksam för. Nu är jag också genuint glad över andras framgångar. Sista månaderna har det ibland svidit när vänner haft framgångar som jag tidigare hade "räknat med". Första känslan har varit en blandning av "kul för er" samt "orättvist". Jag har inte gillat det draget hos mig, jag är van vid att vara glad när det går bra för andra människor. Det känns härligt att återigen vara en person som faktiskt blir genuint glad över andra människors framgångar.

En intressant sak är just att folk utifrån ofta tycker synd om oss. Absolut så är det så att vi har en jobbig livssituation, men det behöver inte betyda att vi har ett jobbigt liv. Just nu tycker jag att vi har ett bra liv ihop, inte lika fantastiskt som vi kunde haft det, men trots allt ett fint liv. Vi kanske bor något trångt, men vi bor fint och kan njuta av sommarens grönska i trädgården. Även om vi inte får ha Edde hemma på nätterna så kan vi börja ta hem honom oftare och oftare. Det känns ibland som att vi spenderar för lite tid med barnen, men vi får trots allt vara ihop med antingen Edde eller Alva nästan dygnet runt. Både jag och Maria har arbeten som är givande och dessutom ger mycket frihet. Edde och Alva mår båda fint, skrattar mycket mer än de gråter. Det mesta pekar mot att Edde kommer att överleva. Även om vi har all rätt att klaga så känns det ganska onödigt, vi har ju trots allt ett väldigt fint liv ihop. Det är bara det här livet vi har och jag känner mig genuint glad över att jag får spendera det med Edde, Alva och Maria. Vi har mycket att vara tacksamma över och det känns bra mycket bättre att vara tacksam över allt det vi faktiskt har än att tycka synd om oss för att vi har haft mycket otur sista året.

Allt gott
/ Pappa Erik