På bättringsvägen 12/10, v.35+1

Hej

Sedan förra inlägget har Edde börjat må bättre. Det visade sig vara en infektion han drabbats av igen, en ny sepsis (blodförgiftning). För detta har han fått antibiotika vilket verkar ha hjälpt då infektionsparametrarna har sjunkit stadigt sedan i fredags. Vi är väldigt glada att det var en infektion och inte något fel på tarmen vilket skulle ha inneburit en ny operation. Infektionen gjorde att tarmarna stannade upp helt, men nu har det börjat komma avföring i stomin igen vilket innebär att tarmarna åter är i rörelse. Han har heller inte kräkts mer sedan i fredags. De slutade helt med att ge mat via magsäcken när han blev så dålig, och han har ännu inte kunnat börja äta igen. Förhoppningsvis kommer han att kunna få mat igen imorgon, han får redan nu medicinen i sin sond vilket har gått bra så det ser hoppfullt ut. Förra gången han hade sepsis och inte kunde äta tog det tre veckor innan han åter kom upp i full matmängd, men denna gång hoppas vi att det ska gå lite snabbare, eftersom det är detta det hänger på för att vi ska få komma hem.

 

I respirator, med tubtejpen full av kräks

Andningsmässigt har Edde varit stabil sedan han åter fick respirator. Igår blev han dock väldigt orolig och låg och vred sig länge. De misstänkte att det kanske var tuben som låg konstigt, men istället för att sätta ny tub fick han istället prova CPAP igen vilket har gått bra, han har inte haft såna dippar i saturation och puls som han hade förra gången. Nu hoppas vi att han ska kunna stabilisera sig i CPAP-en så att han slipper respirator mer.

 

Tillbaka i CPAP

Det har varit en tung vecka för oss. Vi var så inställda på Umeå, hade börjat packa väskorna så smått och hade bokat in tid åt Alva för inskolning på hennes förskola. Eddes försämring blev en riktig käftsmäll, när han blev så dålig visste jag inte riktigt hur jag skulle orka. Att se sitt barn ligga på ens bröst helt livlös och inte veta om han ska dö är en upplevelse jag inte önskar någon men som både jag och Erik fått uppleva alldeles för många gånger. Det tär på energi och ork. Min och Alvas förkylning har inte heller gjort saken bättre. Alva har också varit väldigt ledsen den här veckan, troligtvis en reaktion på att jag och Erik haft det tungt. I torsdags kväll kände vi båda att vi var totalt slut. Tack och lov har vi haft hjälp med barnvakt av pappa och min syster fredag-söndag. Detta i kombination med att Edde blivit bättre har gett oss ny energi. Igår var Edde så stabil att jag och Erik passade på att ta ledigt från sjukhuset hela eftermiddagen+ kvällen och hänga bara vi. Det var första gången sedan Edde föddes som vi spenderat så lång tid tillsammans, en mycket välbehövlig paus i allt. Laddade med ny energi hoppas vi nu på att vår son ska repa sig fint. 
/Mamma Maria