På väg hem? 7/10, v.34+3

Hej

Edde blir bättre och bättre, underbart skönt för oss att se. Magen sköter sig bra, han är nu uppe i hela 22 ml bröstmjölk varannan timme. Dessutom har han börjat bajsa, dvs att övermatningen till nedre delen av stomin fungerar. Detta innebär att han kirurgiskt varit redo att åka hem till Umeå sedan igår. Det som håller oss kvar nu är hans andning. Han har haft CPAP sedan i fredags och det har gått fint, så pass fint att de istället för att skicka hem honom i respirator som var tanken från början, nu vill skicka hem honom i CPAP. Men för att han ska kunna orka med en flygresa utan respirator krävs några dygns träning. Just nu har hans CPAP stöd av en maskin som triggar igång andningen när han själv glömmer att andas vilket såhär små barn gör ganska ofta. Nu väntar vi på att han ska klara sig utan den maskinen i ett dygn, därefter ses han som tillräckligt stabil för att flygas hem. Vi gläder oss över hans framsteg men är samtidigt lite oroliga att han pressas lite för snabbt andningsmässigt för att vi ska få komma hem. Vi ser gärna att han är väldigt stabil innan vi åker med tanke på allt som hänt tidigare. Nu under kvällen fick han dessutom ett längre andningsuppehåll på nästan fyra minuter där saturationen sjönk till 12% en längre tid samtidigt som pulsen sjönk. Detta kan vara en engångshändelse eller ett tecken på infektion eller annat som stör hans andning. Dessutom har han samlat på sig koldioxid igen, så nu avvaktar vi för att se hur de skall justera den. Allt som allt är läget alltså hoppfullt, Umeå är inom räckhåll men det finns lite mörka moln som lurar på horisonten som vi hoppas ska försvinna lika snabbt.

Nu när vi börjat inse att vi faktiskt kan få åka hem snart har hemlängtan växt sig stark hos oss båda. Min förkylning har sakta släppt, men istället väcktes jag lördag natt av att Alva kräktes och hade hög feber. I rädsla för magsjuka tvättade vi all textil på rummet och desinficerade alla prylar, men det visade sig vara en förkylning. Nu är vi friska men snuviga och hostiga både jag och Alva, men jag har i alla fall fått hålla Edde i eftermiddag efter sex dygn ifrån honom. Ljuvligt att få se honom igen! Vi håller tummarna för att inte Erik och Edde har smittats av våra sjukor och att Eddes andning blir stabil så kanske vi äntligen snart kan få komma hem!

//Mamma Maria