Det kanske har vänt. 27/9, 32+2

Hej!

Det har varit en mycket kritisk helg och det kändes som att det här var den mest kritiska perioden hittills, som Maria sa "överlever han helgen tror jag han kommer att överleva". Han hade maximalt syrgas, trycket som respiratorn arbetade med gick nästan på max. Trots det hade han svårt att syresätta sig, hade han försämrats och fått exempelvis en infektion under de dagarna hade det troligen varit kört för honom. Men nu har det istället sakta blivit bättre, man började ge honom kväveoxid och turligt nog hade det god effekt även den här gången. Saktligen har det blivit bättre och bättre, han kräver mindre syrgas, respiratorn arbetar med lägre tryck, man har nästan kunnat ta bort kväveoxiden. Lungorna ser bättre ut på lungröntgen och andningsljudet låter finare när man lyssnar på lungorna. Han äter mer och maten passerar från magsäcken som den ska. Han har fortfarande problem med att vissa delar av lungorna inte används då det troligen sitter slem i vägen, men det har blivit bättre. Han har problem med att det är så pass högt tryck i blodkärlen i lungorna att det kommer för lite blod dit, men även det verkar bli bättre. Han har problem med att en del av blodet istället för att syresättas i lungorna åker en genväg till resten av kroppen, men det verkar fungerar bättre när han är bättre syresatt. Edde har gått upp i vikt till 1305 gram, även om vikten svänger upp och ner så ser man senaste veckan en tydlig ökning. Man har satt in kortison igår men vet inte vilken effekt det kommer att få. Sammantaget så är det betydligt bättre. Edde skulle nog överleva en infektion eller något annat bakslag, men det hade han troligen inte gjort för bara två-tre dagar sedan. Har vi tur så var det här vändningen.

Sedan så mår Alva bättre igen. Vi var ju rädda att hon började få någon infektion som skulle göra att vi inte fick vara med Edde. Jag fick låna ett undersökningsrum på akuten och kunde se att det inte fanns några tydliga tecken på bakteriell infektion. Efter mycket spekulerande så såg vi att det tittade fram två nya tänder. Det var nog den bästa förklaringen vi kunde få till Alvas problem. Misstanken gjorde att jag var tvungen att stanna hemma en natt från Edde vilket kändes jobbigt. Men efter det så har jag kunnat sova med Edde på bröstet 9-12 timmar per natt sista tre nätterna och sedan försöker vi båda ha honom på bröstet under dagarna. Så sista dagarna har vi kunnat ha honom uppe runt 14-18 timmar per dygn. Det känns härligt, jag, Maria och Edde behöver den tiden.

När man varit så pressade som vi varit så börjar åtminstone jag få mer förståelse för de som söker flykt i alkohol, droger eller för den delen börjar att söka bot i homeopati, healing eller annat där man kan lura sig själv. Den konstanta pressen tär på en, jag vill så gärna glömma stressen för en stund. Jag har flytt in i datorspel och vi har tillsammans flytt in i tv-serie-tittande. Det har fungerat, men nu hoppas jag att både jag och Maria börjar få mer krafter att prata med varandra, träna, göra saker som ger energi.

Allt gott
/ Pappa Erik