torsdag 11 september 2014

Kritiskt igen. 11/9, 30+5

Hej!

Tyvärr  har Eddes mående utvecklats åt fel håll. Det är mycket saker som har hänt men jag ska försöka strukturera upp det så att det blir någorlunda lätt att följa med. För det första visade det sig att vikten inte riktigt ökade som den borde. Det är svårt att säga något om hur det går varje dag då det en stor kissning kan göra att vikten är lägre när man vägs, trots att man växer som man ska. Men efter några dagar blev det tydligt, Edde växte inte. Efter det har man trappat ut all näring han fått via tarmarna och han får nu i sig allt direkt i blodet. Det innebär att vi inte kan göra överföringar mellan stomidelarna, vilket i sin tur säkert innebär att det troligen blir två till fyra veckor till här nere. Det känns jobbigt, men kommer säkert att gå bra, dessutom känns det ganska skönt att han får vara kvar på den plats där de känner honom bäst om han blir sämre. I den bästa av världar så är han ganska frisk när han flyttas till Umeå. Men det har hänt mer negativa saker tyvärr. Förutom att tarmarna inte fungerar så har han blivit rejält infekterad, fått vad man kallar en Sepsis (blodförgiftning). Man vet inte vartifrån han fått den men troligen tarmarna. Det som är positivt är att man satte in behandling med antibiotika (bakteriedödande medel) tidigt, man började även behandla med vätska någorlunda tidigt. Antibiotika och vätskor är det som botar en från Sepsis så förhoppningsvis klarar han sig fint. Infektionen har utvecklats under någon dag men igår blev det tydligt. Han var helt stilla, vilket han aldrig är annars, började så sakteliga svälla upp om fötter etc, kissade nästan ingenting. Snabbsänkan steg dessutom under natten från 11 till 69, vilket tyder på infektion. Något gott i allt det onda är att Maria fick prata med en av de äldre rutinerade läkarna. Där fick vi klara direktiv att det är bättre att vi håller honom även om vi är lite lätt förkylda, den positiva effekten som vi ger är mer värd än den negativa smittorisken vi har. Det gör att jag har fått börja hålla om honom igen vilket passar bra tidsmässigt då han behöver mycket stöd just nu. Jag gick till honom efter middagen för att hålla honom någon timme men då han var så dålig blev det istället att jag småslumrade med honom på bröstet så jag hade honom på mig ungefär tio timmar. Känner mig sliten som efter vasaloppet i kroppen men känner mig betydligt piggare i sinnet när jag fått ha honom på bröstet. Nu blir det lättare att dela  upp tiden där nere och vara mycket med honom båda två.

 Här hade man just konstaterat att Edde hade en allvarlig infektion.
Han har som ni ser börjat svullna upp lite.

 Bild från i förmiddags. När man har svår infektion far mycket vätska ut i vävnader och man svullnar upp. Här har Edde svullnat upp rejält som ni ser. Han har gått upp ungefär 170 gram på någon dag, troligen är det nästan bara vätska. Det är ungefär som att en person på 70 kg skulle lägga på sig 10 kg vätska på två dagar.


Före han fick infektion så fick vi ett annat positivt besked. Man tyckte att hans lungor utvecklades betydligt bättre än vad man hade trott så man började planera att testa CPAP, det vill säga istället för att en respirator andas åt honom låta Edde andas mot ett visst tryck för att hålla lungorna öppna. Det är samma princip som används mot folk med sömnapné. Vi vet inte riktigt vad det innebär just nu när det blivit sämre. Men vi hoppas att lungorna mår lika bra när han föroppningsvis klarar av infektionen. För det har varit lungorna vi har varit mest rädda ska ta hans liv, så blir han bättre i dem så känns det betydligt tryggare.

 
Edde ligger i sängen där vi håller honom på bröstet. Känns som att det inte riktigt går att visualisera hur liten han är genom att visa bilder, man måste hålla i honom eller se honom live.

Vart ska då detta sluta? Vi vet inte, men kan bara hoppas att vi om några månader får flytta hem med Edde. Dock så talar mer och mer för att han kommer att få ett tufft liv. Att födas för tidigt gör att du ofta får stora problem senare i livet, att få en så här pass allvarlig infektion tidigt i livet påverkar utvecklingen negativt, att inte växa som man ska påverkar utvecklingen negativt, att genomgå en operation ger dig sämre förutsättningar, att ha långvariga perioder då du ligger lågt i syresättningen kan påverka hjärnan negativt. Vad jag vill säga med detta är att tyvärr verkar det vara dåliga chanser för att Edde klarar sig utan några allvarliga men. Våra liv kommer nog inte riktigt bli som det var tänkt före vi blev gravida med vår lilla gosse. Men vi har tacksamt nog båda två arbeten där vi kommer att kunna anpassa arbetstider och liknande så att vi kan ge honom bra förutsättningar för att leva sitt liv. Ingen vet hur det går ännu, men vi tycker att det är viktigt att andra också förstår hur det ligger till för Edde. Vi är glada om han överlever, det är det vi hoppas på.

Man blir påverkad som person när ens barn ligger för döden. När det dessutom närmar sig valet blir politiken så uppenbar. Jag har skrivit om det här stycket flera gånger för det blir inte riktigt rätt någon gång. Men jag blir aldrig nöjd, jag är inte direkt snabbtänkt och tycker att alla formuleringar blir fel. Men jag har nog gjort det för svårt. För det är egentligen ganska enkelt, som vanligt, med politik. Det går att trixa in sig i olika frågor tills man knappt vet vad man pratar om. Men det handlar framförallt om hur man ska fördela resurserna i ett samhälle. När ens barn ligger för döden och man har sjukvården att tacka för att han ens överlevt så blir det uppenbart vad som är viktigt i livet. Ge Edde chansen att överleva, om han överlever vill jag att han och Alva ska få gå i en skola med mycket resurser men där lärarna återfått glädjen i arbetet för att de slipper kontrollsystemen och faktiskt får arbeta med deras kall (om inte deras kalla är att fylla i byråkratiska papper, då tycker jag att de faktiskt får byta bana). Sedan ska de få goda möjligheter att få ett arbete där arbetsmiljön är dräglig och arbetstiderna humana. De ska få leva i ett samhälle där de är fria att utforska de saker som gör dem lyckliga. När deras far- och morföräldrar sedan blir gamla hoppas jag att Alva och Edde får hälsa på dem där de bor på ett modernt boende som ger möjlighet att vara social även på ålderns höst. Det blir uppenbart att det jag värderar i ett samhälle ligger framförallt i det offentliga, i det gemensamma. Låt den privata konsumtionen flyttas över till det som är viktigast i vårt samhälle - vården, skolan, omvårdnaden. Det behöver inte vara svårare än så egentligen. På grund av allt detta kändes det extra fint att få rösta idag. Tyvärr så fick jag inte personrösta vilket känns konstigt då jag faktiskt står på landstingsfullmäktigelistan för vänsterpartiet i södra Västerbotten. Men jag fick i alla fall vara med och påverka och nu hoppas jag innerligen att vi är många som tycker att resurserna ska fördelas på ett annat sätt än vad vi gör just nu.

Alva åker bil med två snälla kompiar. Det är bra att påminnas om hur
tur vi trots allt har det som har Alva. Hon visar vad det är som är viktigt i livet.

Allt gott
/Pappa Erik

5 kommentarer:

  1. Erik, ni är i mina tankar flera gånger om dagen. Anders och jag pratar om det ni berättar och vi förstår så mycket av det svåra ni går igenom.
    Varma kramar till er fyra från mig och Anders ♡♡♡

    SvaraRadera
  2. Hej alla i familjen! Så tråkigt att han mår sämre igen. Håller alla tummar för att han ska klara av infektionen snarast. Ni skriver så fint och är tacksam över att få följa er - kämpa på! Och fint att tala om politik på det sättet. Hoppas också på att det blir en stark majoritet för en ny röd regering med solidaritet, omtanke, stark offentlig sektor och många gemensamma rum och mötesplatser. Att samhället och alla som delar det håller ihop nu när vi sett resultatet av privatisering, skattesänkningar, försämrade arbetsvillkor och utförsäkringar etc.
    Många kramar, pepp och stöd från Umeå! Tänker på er och hoppas att ni får komma hem snart.

    SvaraRadera
  3. Erik och Maria
    Jag har börjat skriva här så många gånger men sedan aldrig skickat något. Det känns som jag inte kan formulera vad jag känner och vad jag önskar för er i er nuvarande situation och det känns så futtigt att sitta så här på håll och ha det bra och sedan tränga sig på utan att egentligen kunna göra någonting, som hjälper er eller påverkar er situation.
    Men nu ska jag göra det enkelt och helt kort Jag vill egentligen bara säga några saker.
    Jag tänker på er, mycket och ofta och önskar så, att allt kommer att sluta bra. Varje gång jag ska öppna er blogg börjar händerna darra och hjärtat dunkar. Vad står det i rubriken? Ni skall ha ett stort, stort tack för att ni skriver. Det betyder så mycket för oss oroliga utanför ert liv, som nu får veta hur det går för er och som slipper den gnagande ovissheten.
    Jag tycker ni är fantastiska, både som föräldrar och som verkliga, varma människor, som dessutom kan beskriva er situation på ett så sansat och naket sätt och med ett språk, som jag tycker är enastående vackert att läsa.
    Jag älskar verkligen ert sätt att skriva. Det är så enkelt, rakt, ärligt, transparent, klokt och vackert. Jag känner verkligen eller åtminstone tycker mig känna hur jag kommer er nära och då känner jag hur glad, ja lycklig, jag blir av att veta att sådana människor som ni finns. Ni behövs!
    Jag önskar också att ni får all hjälp som ni behöver för att orka med, att läkare också ser till er både nu och även senare. Det här måste vara något av det allra jobbigaste en människa kan vara med om. Jag är faktiskt mycket orolig för er. Ni behöver också hjälp. Glöm inte det.
    Till sist något riktigt positivt. Ni har en underbar liten flicka i Alva. Jag träffade henne en stund i Uppsala och blev med ens överförtjust. Hon var strålande, glad, orädd och pigg. Jag förstår verkligen att hon är er allra största glädje- och energikälla.
    Stora varma kramar till er allihop
    från Michael (mormor Helenas bror)

    SvaraRadera
  4. Så svårt med Eddes bristande tillväxt, tarmproblem och blodförgiftning, hoppas det snart vänder. Fint att höra att andningen fungerar bättre. Andningen är ju så vital för välmåendet. Det är smärtsamt att tänka sig risken för allvarliga men för Edde, men jag förstår att ni lever med sådana skrämmande tankar. Oavsett hur Eddes tillfrisknande kommer att se ut får förhoppningsvis han och Alva gå i en skola där lärarna känner arbetsglädje och kan ägna sig åt undervisning, inte åt möten och pappersbyråkrati. Det du säger om sjukvård och äldreomsorg är också viktigt. Hoppas du kan frigöra tid till ditt politiska arbete så småningom. Varma kramar från Karin

    SvaraRadera
  5. Maria, Iris och Anders14 september 2014 kl. 11:01

    Tänker på er så mycket. Å vad jag önskar att jag kunde göra allt bra. Skickar er så mycket styrka och kraft jag bara kan. Massor med kramar

    SvaraRadera