Idag har varit en ganska lugn dag, Edde mår någorlunda stabilt. Även om han mår ganska dåligt så har han inte haft någon episod då han tappat så pass mycket i syresätting eller andning så att hans liv har hotats. Det känns konstigt att skriva, men en dag då Edde inte varit nära att dö känns som en bra dag. Dock så har han en infektion, det växer grampositiva bakterier i hans blod, troligen kommer det från tarmperforationen men det går inte att säga. Han verkar hantera infektionen ganska väl, infektionsprover har inte stuckit i höjden utan ligger kvar på ungefär samma värde som det gjort senaste dagarna. Det som kan bli problem är att han har fått in en picc-line igår, det är en nål med en slang som går in mot hjärtat så man lättare kan ge saker i blodet. Då han har infektion finns det risk för att det kan fastna bakterier i den tyvärr. Andningen fungerar okey och tarmarna fungerar bättre och bättre. Han äter nu 5 ml 12 gånger per dygn vilket är det mesta han ätit i sitt korta liv. Läkarna är dock tydliga med att vi inte kan vara helt lugna med att tarmarna fungerar bra i nuläget. Som det ser ut just nu kommer det att ta ungefär en vecka till före man kan vara trygg nog med tarmarnas funktion för att vi återigen ska få flyga hem till Umeå. Troligen vill de vara extra säkra före de skickar hem oss till Umeå igen med tanke på hur det gick förra gången. Så nu håller vi tummarna för att allt ska gå fint.
När nu Edde mådde bättre så var det återigen dags för Maria att få ha honom på bröstet, som ni ser på bilden nedan så njuter Maria för fulla muggar. Vi har haft turen att återigen få stöd, denna gång av Marias pappa som ska bo med oss några dagar. Jag har min störande förkylning men hoppas att jag ska bli bättre snart, känns frustrerande att inte få se Edde och jag känner att det försvårar min anknytning till honom, det är svårare att skapa starka band när jag inte kan vara där. Idag märkte jag och Maria tydligt hur ansträngda vi varit på slutet. Jag har haft något svårt att somna, delvis för att jag inte kommit mig i säng nog tidigt, men framförallt för att jag legat och funderat ibland uppemot två timmar före jag somnar. Men idag hände något, när jag la Alva efter lunch så tänkte jag ligga och försöka vila mig lite samtidigt som hon sov. Jag brukar inte klara av att somna på dagarna men jag tänkte att det vore bra för förkylningen om jag fick vila lite i alla fall. Sagt och gjort så lade jag mig och vilade. Fyra och en halv timme senare vaknar jag i lagom tid till middagen. Jag tror, och hoppas, att kroppen nu låter mig sova, tror att jag varit så konstant stressad över Edde att kroppen inte kunnat slappna av nog för att sova. Men trots de fyra och en halv timmarna på eftermiddagen så känner jag mig rejält trött fastän klockan är långt före min vanliga sovtid.
Ni är många som skriver fina saker via sms, kommentarer, mail etc. Vi uppskattar det även om vi oftast inte har tid och ork att svara. Om man ska försöka se något positivt med det hela så är det att det som händer nu nog stärker oss på många sätt. Familjebanden stärks när något hemskt händer, Alva har fått bättre kontakt med far- och morföräldrar, kusiner och föräldrars syskon. Jag och Maria har nog blivit mer tacksamma för det mesta i livet, jag hoppas att vi även fortsättningsvis lyckas se hur tur vi har det. Vi får stöd av familjen mer än vad vi kunnat hoppats på. Utöver det så har vi vänner som ställer upp och finns där. För min egen del blir det uppenbart hur bra jag har det. För jag får vakna upp bredvid den person jag älskar mest i hela världen. Den som väcker mig är en leende Alva som står och hoppar i sin resesäng och ropar "de dä, de dä, de dä" och pekar mot mig. Trots att det är ett nattsvart mörker vi vandrar i så har jag har turen att leva med de två människorna som kan lysa upp mörkret. Även om vi är inne i en tung passage på livets stig så är jag djupt tacksam för att jag får vandra på stigen med Maria och Alva. Nu ska vi lära Edde att gå och sedan ska han länge få vandra med oss på denna stig.
/Pappa Erik
Fint att Eddes infektion inte förvärrats, då försvinner den förhoppningsvis även om det går långsamt. Skönt att du fick sova flera timmar Erik, då bröts kanske kroppsstressen så att du lättare kan sova i fortsättningen. Hoppas du får sov också Maria. Jättefin mor-son-bild från kängurusittningen och promenaden. Känner på mig att det kommer att bli en vändning till det bättre nu. Håll ut! Varma tankar från Karin
SvaraRaderaHej Erik och familjen! Tråkigt med infektionen men vi får hoppas den läker ut med hjälp av givet bredspektrum antibiotika. Härliga bilder av Edde i Marias famn och Er andra på promenad. Hoppas Erik får tillbaka god sömn och att Ni fortsätter orka vara starka. Vi beundrar Er och tänker mycket på Er!
SvaraRaderaVarma kramar från farfar o Fia!
Vill berätta om ett meddelande som kom på text-TV i dag. Där stod att dopning är bra för tidigt födda barn. Hormonpreparatet erytropoetin, EPO, som används som dopningsmedel minskar risken för hjärnskador hos för tidigt födda barn. Schweisiska forskare gav närmare 500 barn EPO eller placebo. Hormonet förbättrar syreupptagningsförmågan genom att hjälpa kroppen med att bilda röda blodkroppar. Studien publiceras i tidningen Jama, slutade meddelandet. Något att berätta för läkarna? Varma kramar från Karin
SvaraRaderaTycker mig se hoppet i både Maria och Eddes ögon. Hör av er om något behövs. Kram /Anna-Karin
SvaraRadera