Hej dagboken!
Idag har varit en bra dag. Det gjordes en kontraströntgen av tjocktarmen som inte visade på något stopp i tjocktarmen, det såg ut som att det bara var avföring som inte hade kommit ut. En kontraströntgen går till så att man sprutar in kontrasten (jod) i tarmen, denna gång från anus, sedan så sprids jod i tarmen och man ser om det är något stopp eller hinder. Eftersom kontrastmedlet spred sig hela tjocktarmen visar det inte på något stopp. Man såg dock inte tunntarmarna, men tidigare bilder har tytt på att det inte är något fel med dem. För att undersöka tunntarmarna så ska man gå vidare med en röntgenundersökning där man sprutar in kontrastmedel andra hållet, det vill säga via munnen. Då får man se om det är något fel i tunntarmarna. Har man undersökt det och det ser bra ut verkar det som att allt är bra. Maten passerar kroppen genom gastrointestinalkanalen som består av: Munnen, matstrupen, magsäcken, tunntarmarna (där kommer det även in galla från gallblåsan) sedan tjocktarmarna före det far ut via rektum/anus. Så det man kommer att göra nu är att förska få igång tarmarna från båda hållen. När man ger kontrast via munnen så kan det förhoppningsvis få igång tarmarna, man kommer samtidigt att ge upprepade vattenlavemang (sprutar in vatten) bakifrån för att lösgöra avföringen. Så i den bästa av världar så kommer magen igång på bebben inom 1-2 dagar. I en medelgod värld så kommer det ta längre tid att få igång tarmarna. I en dålig värld kommer det inte att gå att få igång magen trots allt detta och då blir det kanske operation trots allt. Men just nu ser vi ljust på världen.
Annars har det varit en lugn dag, jag har fått läsa ut en bok och njutit av att se bebben ligga på Marias bröst. Går man till det lite mer vardagliga märker man hur alla rutiner och goda vanor är som bortblåsta. Träningen är helt borta, socker och godsaker ersätter när det blir stressigt, vilket är nästan hela tiden. Jag har lagt på mig mycket mer graviditetskilon än Maria, vilket är roligt för henne, men sisådär för mig. När vi är i Uppsala så blir det inte heller lättare med någonting. Det blir onda spiraler, stress och kontinuerlig ovisshet gör att man inte sköter de basala grejerna, men just nu verkar det vara det som krävs för att vi ska orka. För även om de sakerna inte fungerar så har vi det ganska bra ihop, vi lyckas ganska ofta få det att kännas som en absurd kärlekssemester. Vi skrattar så mycket ihop att Maria får ont i såret efter operationen. Så livet går vidare på en konstig stig, jag är tacksam att det är Maria som jag får vandra med.
Hur mår bebben?
Magen, magen, magen. Som jag skrivit ovan är det försiktigt positivt. De tror att det inte behövs operation utan att vätskor av olika slag löser upp bajsproppen. Vi önskar båda att han får en rejäl Ferry-mage! När magen kommit igång, om det inte blir operation, så blir det hem till Umeå. Många bebisar som behöver komma till Uppsala så vi får flyga direkt det har löst sig.
Resten fungerar ganska bra. Han ligger kvar i sin respirator vilket känns jobbigt då han egentligen andas bra nog att fixa det själv, men det går inte före magen har löst sig. Hjärtat verkar slå bra och näringsmässigt verkar det inte vara något strul. Det som kommer komma snart är ögonundersökning, hjärtultraljud samt nytt ultraljud av hjärnan. Men förhoppningsvis kommer vi hem till Umeå före dessa undersökningar görs. Varje dag som går utan att han får någon allvarlig komplikation är en bra dag. Riskerna är störst i början så går det några veckor så klarar han av motgångar mycket bättre.
/Pappa Erik
ps. Har ändrat från grundinställningarna så nu ska det vara lättare att kommentera. Skriv till oss om det trots detta inte fungerar. ds
Vi är ruskigt imponerade av hur starkt ni hanterar allting, ni är bäst! Skrev ett längre inlägg innan som inte fungerade men vill bara säga att det är en ynnest för oss att få följa er resa här på bloggen samt vara era vänner i livet! Stora kramar från Elise, Jessi och Johan
SvaraRadera