Yes yes ja 15/8 26+6

Hej!
Idag har varit en glädjens dag då bebben äntligen har bajsat! Då vi bor en liten bit från sjukhuset brukar vi ringa så fort vi vaknat för att kolla hur det är med vår lille. När jag ringde imorse svarade en jublande sköterska att han bajsat tre gånger i natt. En sån lättnad! Detta innebar att han slapp röntgas ännu mer idag, att han slipper operation, och att vi nu försiktigt planeras för att få åka hem till Umeå.

Han har på grund av detta även fått börja äta bröstmjölk idag vilket har gått jättebra, innan varje måltid kollar man via en slang som går ner i magsäcken (kallas för ventrikelsond) hur mycket mat som finns kvar. Ingen av gångerna har det funnits någon mat kvar, vilket innebär att tarmarna jobbar på utan att det finns något stopp. Så nu avvaktar man för att se att han ska kunna ta emot maten bra och kunna bajsa fortsättningsvis också, och om allt går bra så kan vi vara hemma innan helgen är slut. Vi håller verkligen tummarna för detta, samtidigt som vi är medvetna om att det mycket väl kan komma bakslag. Men idag gläds vi!

I övrigt mår han också bra, tuben som är kopplad till respiratorn som hjälper honom att andas har suttit lite dåligt idag och han har flera gånger tappat kraftigt i sin syrgashalt i blodet men det är mest jag som får panik av det, sköterskorna tar det med ro, tydligen är det inte så ovanligt. Han hade även en period igår som var hemskt otäck, just då personalen lagt honom på min mage för kängurusittning kände jag hur han blev helt livlös och snabbt blev hela han alldeles blå. Tydligen var det en slempropp som fastnat i lungorna då han flyttades, och den gick att suga bort efter lite bök. Men den tiden fram tills han återfick sin puls och syrgasmättnad var obeskrivligt hemsk, jag trodde att han hade dött där i min famn. Det här kommer hända igen, är väldigt vanligt hos såhär tidigt födda, men jag kommer aldrig vänja mig vid det.

Man gjorde även ett ultraljud av hjärtat idag som såg bra ut till vår stora lättnad. Det enda som man såg var att ductus fortfarande är öppet. Ductus arteriosus är ett hål mellan förmaken som är öppet under fostertiden men oftast stängs vid första andetaget då barnet föds. Dock är det oftast öppet hos för tidigt födda, det är snarare regel än undantag och det verkar inte påverka honom i dagsläget. Man kommer att fortsätta följa detta och skulle det inte sluta sig själv försöker man sluta det med mediciner, och först om det inte hjälper och samtidigt ställer till problem kan det bli aktuellt med operation.

Som jag skrev i första inlägget här på bloggen (om graviditeten), hade jag svårt att knyta an till bebben då han låg i magen på grund av att det var en så överhängande risk för missfall så länge. Var därför orolig att det skulle bli svårt att knyta an efter snittet, det tog ju nästan ett dygn innan jag fick träffa honom. Men oj vad lätt det har varit att ta till sig den här ljuvliga killen, älskar honom av hela mitt hjärta. Än så länge är det svårt att se vem han är lik, men han brås på mig. Tyvärr brås han bara på mina dåliga egenskaper hittills; förstoppning, låga trombocyter i blodet (gör att man lätt får blåmärken) och känslig hud. Hoppas han blir lite mer lik sin far snart!

/Mamma Maria

P.s. Han har fått ett namn nu sen igår men vi provkör det lite till innan ni får veta. So long!